Ve dem som skyddar sig i mörkret från Gud och gör elaka planer som blir verklighet på dagen. På natten är det tyst och människor sover i sina sängar. Sedan smäller det på morgonen i någon tunnelbana under rusningstid. De tror att ingen ser. Men Gud ser dem och sörjer i sitt hjärta.
Jag var en sådan person, som satt uppe på nätterna och skrev sida upp och sida ned för att söka sanningen någonstans i världen. Jag ville sätta den i toner och bli NÅGON. Men Gud bröt ned mig i mina ambitioner och visade mig att jag rymmer från honom som skapat mig och känner mig.
Deckarackorden i den här sången av Abigail Miller är suggestiva.
Världen utan Gud är en deckare. En mordgåta utan rättegång. Jag kan inte förstå hur man inte bara ropar ut sin ångest över mörkret i denna världen och söker svar hos Gud? För mig tog det många många år...vakna nätter med TVn på. Men Gud var där - när jag rymde som tjuven i en biljakt i en sjuttiotalsfilm.
Abigail Miller: Woe unto them Isa 29:15
https://www.youtube.com/watch?v=O5vDDI7IgPA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar