Nattvarden, en minneshögtid (Mike Hoggard och Jacob Prasch)

Nattvarden är ett stort ämne i kristen teologi. Men måste det vara det? 

Att ta nattvarden är en av sakerna Jesus sa att vi ska minnas honom med. Jesu kropp och blod offrades på korset för människors frälsning. Och vi minns hans död genom att tillsammans fira nattvard. Stunden när Jesus förklarade detta för lärjungarna var under firandet av den judiska påsken. Man kan säga att nattvarden motsvarar det judiska påskfirandet i Nya Testamentet. I Gamla testamentet lät Gud folket överleva mordängeln i Egypten genom att de strök blodet av ett lamm på dörrposterna, bakade osyrat bröd för resan och sedan gick de torrskodda genom Röda havet och lämnade slaveriet i Egypten. I nattvarden firar församlingen minnet av Guds lamm som blev slaktat och hans kropp bruten som ett offer för världens synder (på samma sätt som Gamla testamentets djuroffer). I Jesu ställföreträdande lidande fick vi syndernas förlåtelse och blev friköpta från syndens slaveri. 

Så enkelt kan det väl inte vara? Nej. Inte när det är kyrkopampar med i leken!

Det har under historiens gång växt fram flera tolkningar av vad nattvarden är och kyrkor har splittrats över just den frågan. Grundläggande kan man säga att nattvarden är en minneshögtid där vi firar att Jesu kropp och blod offrades en gång på korset. Detta är den symboliska nattvardsgudstjänsten som finns hos baptister, pingstvänner mfl frikyrkor. Sedan finns den katolska eukaristin och nattvarden i lutheranska kyrkor där man anser att Jesus offras i nattvarden och att församlingen dricker och äter Jesus bokstavligen. Det är en offergudstjänst mer eller mindre. Det kan skilja sig hur och när man uppfattar att nattvardsbröd och vin blir Jesus Kristus själv.  Men det är en bokstavlig måltid. Man äter Guds son och får syndernas förlåtelse och evigt liv genom detta. Därför ska man göra det så ofta som möjligt. Vissa gör det dagligen så att man kan behålla det eviga livet och kontakten med Jesus i bröd och vin...

Dessa två synsätt är inte förenliga. 

Personligen tror jag inte längre att Jesus offras eller att man äter och dricker honom i nattvarden. Det är en minneshögtid, precis som i det judiska påskfirandet. Det är en allvarlig och högtidlig stund. Jesus dog för dig och mig. Och vi minns detta oerhörda lidande för vår skull.

Varför jag inte tror att Jesus kommer till oss i bröd och vin är bibliskt förankrat.  Jesus har en fysisk kropp - samma kropp idag efter uppståndelsen som han hade innan den. Man kan se Jesus, precis som lärjungarna gjorde i evangelierna. Han är inte ett spöke (docetism) eller en andlig verklighet som finns i fysiska ting (panteism). Nya Testamentet förbjuder kristna att äta offerkött och dricka eller äta blod (Apg kap 15). Samma förbud upprepas många gånger i Gamla Testamentet. Kött och blod (bröd och vin) kan inte förekomma samtidigt enligt judisk sed, utan separeras vid kosherslakt. Kannibalism är heller inte något som Bibeln sanktionerar.

Trots det tror många katoliker och protestanter att de äter och dricker Jesus när de firar nattvard. Och att Jesus på något speciellt sätt ÄR i nattvardsdetaljerna. Man har gjort nattvarden till en mystisk ceremoni. Men han är ju med oss alla dagar. Lika mycket under nattvardsgudstjänsten som innan och efter.

Allvaret och tacksamheten försvinner inte för att man tänker att Jesu kropp offrades på korset dagen efter sista måtiden med lärjungarna.

---

Nattvarden. Några passager i Nya testamentet: Mark 14:22-26, 1 Kor 11:19-26, Joh 6:47-63.

Mike Hoggard funderar i den här videon över vilka andar det är som skapat läran om Jesu offer i nattvarden. 

Familiar spirits and the Eucharist
https://www.youtube.com/watch?v=avlIBO4u6Es

Se också denna video där Jacob Prasch svarar på en fråga om katolska begreppet transsubstantiation (ungefär fysisk förvandling), dvs momentet i mässan när prästen gör bröd och vin till Jesus Kristus.

Prasch on transustantiation
https://www.youtube.com/watch?v=mNwIoMnklrQ